Dikter & Teckningar

SIGGE STARK

En presentation av författaren Signe Björnberg

Hjalmar och getingen

 

Till skogen med Hjalmar gick Getingen hän

De smögo sig fram mellan buskar och trän

De letade söer* men fåglar blott såg

och därför till dessa de vände sin håg.

 

"Kom hit med en bössa!" nu Getingen skrek

"Ty här ska begynnas den blodiga lek

så tjädrarna trilla från granarna ner

och hararna aldrig kan röra sig mer!"

 

• Söer = värmländskt uttryck för får

 

Men sedan på natten när mörkret är svart

Då Getingens samvete klarvaket vart

Kring sängen nu vålnader dansa omkring

av tjädrar och harar en fruktansvärd ring.

 

Med hagel i benen och snaran om hals

de tråda kring Getingen spökenas vals

På ända stå håren på Getingens kropp

Han skälver av fasa i hela sin kropp.

 

"Vik hädan I döda!" han gallskriker vilt.

"På hedersord, jag ska behandla er milt!

Om harar och tjädrar i skogen jag ser

så slänger jag bössan och tusan dem ger!

 

Mitt hela intresse nu ved frågan tar

ger jakten sa många som flyger och far

Nu fäller jag inte ens söer och kor

utan fraktar potatis till Hagsätramor."

 

Vid spökenas orgier lovar han runt

men dagen därpå håller löftena tunt

Han sätter ut snaror och säljer sin ved

och glömmer hur en gång han fruktansvart led.

 

 

1En unghäst i selen gör valdsamma kast

försöker i ångest bli fri.

Men oåterkalleligt sitter han fast

Skall alltid en fånge förbli.

Jag förstår honom jag! Jag har kant

det just sa Jag har selats och betslats och

Tvingats att gå och min självständighet ar förbi.

2En ko star i lagarn och tuggar sin ho

hennes liv ar allt annat an fritt.

Till kalvarna måste hon saga adjö innan modern i henne fatt sitt. Hon ska mjölka at andra, den

Nyttiga kon. Jag förstår henne jag! Jag har

Mjölkats som hon medan egna förhoppningar do.

3En hund gar i kopplet, skall vara

till hands nar husse och matte begar. Till nytta och noje for andra han bands far ej vara den innerst han ar. Jag fdrstar honom jag! Jag har ocksa

min ked. Vi far nosa pa livet men ej vara med nar mot friare rymder det bar.

4Men gomt under ytan som skapats

av tvang det fria och vilda finns kvar. Dar sjunger dock blodet sin urgamla

sang lika rdtt som det nagonsin var. Jag fdrstar dem sa val, for jag kanner

som de. Jag ar radd for att ta, jag ar radd for

att ge men mitt otamjda jag har jag kvar.

 

 

Nyårsnatt

 

 

1Nyårsnatt... Än lyser ljusen

öppet över snön i kväll

Det är lugnt och tryggt i husen

fred kring slätter, skog och fjäll.

 

2Nyårsnatt... Än stjärnor glimma

med sin glans av evighet

Nyårsnatt och ödestimma –

vad de bringar ingen vet.

 

3Runt omkring oss kriget brinner

skoningslöst med våld och mord

Mångas liv just nu försvinner

på ett bloddränkt slagfälts jord.

 

4Ingen vet nar vågen väller

över oss med nöd och brist

Ingen vet vad ödet ställer

även oss inför till sist.

 

5Nyårsnatt – vad än du bringar

många varma böner gå

som ett sus av tusen vingar

sökande att målet nå.

 

6"Gud, lat icke kriget kalla

oss från fredens gärning god

Men, om slaget måste falla,

giv oss styrka, giv oss mod."

 

 

 

 

 

Tand ett Ijus ...

"Det var en gang ... da an jag hade en dromvarid, skimrande och Ijus da ingen aning an mig sade att den war domd til! att bli grus"

 

Signe Bjornberg (Sigge Stark)

 

Copyright 2013 Sigge Starks litterära sällskap e-post: info@siggestark.se